Optisk fiberöverföring är baserad på principen om total reflektion av tillgängligt ljus vid gränssnittet mellan två media. Steg-indexfiber, n1 är brytningsindex för fiberkärnmedium, n2 för brytningsindex för beklädnadsmedium, n1 är större än n2, ankomsten av ljus som kommer in i fiberkärnan och beklädnadsgränssnittet (hädanefter kallat kärnan - paketgränssnitt) när den infallande vinkeln är större än den totala reflektionen är reflektionen större än den totala reflektionen. ljusenergi hög fiber kärna, kan det infallande ljuset vidarebefordra otaliga gånger total reflektion vid gränssnittet mellan transmissionen. Det visar sig att när den optiska fibern böjs vrids gränssnittet normalt och infallsvinkeln är liten, så en del av den infallande ljusvinkeln blir mindre än theta och kan inte reflekteras helt. Men ljuset från den större infallsvinkeln kan fortfarande reflekteras helt, så fibern kan fortfarande sända när den böjs, men det kommer att orsaka energiförlust. I allmänhet, när böjningsradien är större än 50 ~ 100 mm, är förlusten försumbar. Liten böjning kommer att orsaka allvarlig "mikroböjningsförlust".
